I våras när Coronan drog in handlade hela min dag om Corona och allt som hände pga det. Varje samtal och varje kund och ärende hade med Corona att göra. Inställda flyg, tåg, konferenser mm. Samtalen handlade lika mycket om hur man skulle gå tillväga rent praktiskt som att finnas där och lyssna på oroliga resenärer. I mitt yrke som resesäljare blev Corona väldigt påtagligt. Varje sekund, varje minut gällde det att försöka ha koll på det senaste som hände i världen. Till slut blev det för övermäktigt och jag fick inse att det inte gick att ha koll på allt. Det var hela tiden en värld i förändring med nya uppdateringar flera gånger om dagen.
Nu kan det ju knappast inte har undgått någon om hur Corona har slagit till men i våras kunde jag möta personer som inte förstod allvaret. Jag kunde höra kommentarer som:
– Va, kan man inte resa utomlands nu? (just då avrådde UD från resor ut i Europa)
Kanske beror det på vad man jobbar med och på vilket sätt man drabbas? Jag vet inte.
Nu har jag ju drabbats dubbelt upp då jag har fått avsluta mitt jobb som resesäljare och just nu kan vi inte heller vara ute och spela med Excess.

Vi var på väg åt rätt håll under en period men nu har gått åt helt fel håll igen.
Nu har det kommit nya restrektioner om hur vi ska förhålla oss till varandra och samhället och det känns oroväckande var det ska sluta.
Jag ska vara mycket tacksam att ingen i min närhet har drabbats av Corona och jag hoppas att vi alla kan få fortsätta att vara friska! Det gäller att hålla ut!

Men med de nya restrektionerna känns det i bland som att man bli fånge i sitt eget hus. Även om jag inte dagligen åker till ett köpcentrum, går till frisören, tar en massage, åker på SPA eller har hemmafest så är det nog vetskapen om att man helst inte ska göra detta nu som gör att jag känner mig instängd. Någon som håller med?

Just nu roar jag mig med att fundera på vad jag ska göra när allt det här är över.
Kanske åka på SPA?
Kanske ytliga tankar , jag vet. Men det är just nu MINA tankar.